Ari Tor, molodoĭ polit︠s︡eĭskiĭ iz Reĭkʹi︠a︡vika, priezzhaet v nebolʹshoĭ gorodok na severe Islandii, gde nikto ne zapiraet dvereĭ, - popastʹ si︠u︡da mozhno tolʹko cherez uzkiĭ tonnelʹ v gorakh. Odinochestvo, sneg i temnota beskonechnoĭ zimy zati︠a︡givai︠u︡t Ari Tora v puchiny nochnykh koshmarov, ego odolevai︠u︡t vospominanii︠a︡ o proshlom i toska po ostavlennoĭ v Reĭkʹi︠a︡vike podruge. On chuvstvuet sebi︠a︡ chuzhakom v ėtom tesnom soobshchestve davno znakomykh drug s drugom li︠u︡deĭ. No kogda v snegu nakhodi︠a︡t poluobnazhennui︠u︡ zhenshchinu, istekai︠u︡shchui︠u︡ krovʹi︠u︡, a pozhiloĭ pisatelʹ zamertvo padaet s lestnit︠s︡y v mestnom teatre, Ari Tor, kotoryĭ vedet rassledovanie, okazyvaetsi︠a︡ v samom t︠s︡entre ėtogo soobshchestva, - i on ne mozhet doveri︠a︡tʹ nikomu. Proshloe igraet s nastoi︠a︡shchim, napri︠a︡zhenie narastaet, a Ari Tor vse glubzhe pogruzhaetsi︠a︡ v svoi︠u︡ sobstvennui︠u︡ tʹmu - osleplennyĭ snegom, pod prit︠s︡elom mnozhestva glaz
Känns som en berättelse jag läst flera gånger förut, i olika varianter, fast denna gång på Island. Väldigt mycket Island. Snöklädda fjäll, fjordar, vulkaner, små samhällen där alla känner alla. Jag uppskattar Snöblind, men det är inte den kriminalhistoria jag skulle rekommendera i första hand.
