Granskningar och kommentarer

Alltså. Det är ju onekligen väldigt bra karaktärsbeskrivningar. Jag lever mig in i karaktärerna, förstås särskilt huvudpersonerna. Tecken på gott författarskap.

Men jag har blivit så himla kräsen. Detta är onekligen s.k. kvalitetslitteratur. Men jag behöver böcker som är bladvändare från första sidan. Problemet tycker jag själv var plotten/handlingen; jag upplevde att den blev spännande först i sista fjärdedelen av boken, de första tre fjärdedelarna var lite för tråkiga för mig.

Allvarlig psykisk ohälsa och psykossjukdomar eller psykostillstånd viktiga teman, men i början lite för mycket diskbänksrealism. Andra temat om miljö/ekologi spännande, men då har redan huvudparten av boken avklarats.

Det är antagligen bara viss s.k. "kvalitetslitteratur" eller "fin litteratur" (välj ord själv) som jag orkar för närvarande. Typ The Mandibles (Lionel Shriver) eller klassiker som Vilhelm Moberg och Karin Boye. Annars behöver jag bli innesluten i bokens värld redan från första sidorna.

När boken är nästan 580 sidor och man tycker den är för kort. Den känslan. Vill genast dyka ner i nästa bok i serien "Sun Eater", men får vänta tills juli...

Baksidestexten säger något om blandning av rymdopera, sci-fi och äventyr. Och det stämmer nog rätt bra.

Paralleller till gamla romarriket i det imperium som huvudkaraktären tillhör. Inte uttalat, men namnet "Hadrianus"/"Hadrian" passar också hyfsat bra som någon intresserad av såväl konst som lärdom. (Visavi kejsaren Hadrianus alltså).

Bladvändare av rang. Också trevligt med alla språk och de lingvistiska utvikningarna.

Nej, alltså. "Den manliga kommissarien som inte riktigt sköter om sig själv och som väl inte är världens bästa pappa". Inte så där superoriginellt.

Sedan är det bara för mycket mörker. Misär och hemskheter. Too much. Inte bara handlingen utan mer fysiskt/materiellt också: Det regnar hela tiden.