Björn recenserade Sommaren 1985
None
4 stjärnor
Det var ett tag sedan jag läste JAL, vi tappade visst kontakten efter Himmelstrand. Så kanske är det lika mycket nostalgi i hur jag gillar den här boken som den han leker med i att placera en 70-talists påstådda minnen mitt i 1985 bland Stephen King-pocketar och Live Aid-blandband; den får mig att minnas inte bara då, utan också hur jag många år senare låg vaken en julnatt och plöjde dom sista 200 sidorna i Låt den rätte komma in. Det är som att komma hem(skt).
Och jag gillar hur öppen den här boken känns, hur tydligt den är återberättad av någon som försöker sätta ord på det långt senare. 14-åringar är kapabla till mycket, men - speciellt inte i en tid före internet - kanske inte nödvändigtvis djupare förståelse över vad det här kommer att innebära i det långa loppet. Du hittar en sjöjungfru, jaha, då har …
Det var ett tag sedan jag läste JAL, vi tappade visst kontakten efter Himmelstrand. Så kanske är det lika mycket nostalgi i hur jag gillar den här boken som den han leker med i att placera en 70-talists påstådda minnen mitt i 1985 bland Stephen King-pocketar och Live Aid-blandband; den får mig att minnas inte bara då, utan också hur jag många år senare låg vaken en julnatt och plöjde dom sista 200 sidorna i Låt den rätte komma in. Det är som att komma hem(skt).
Och jag gillar hur öppen den här boken känns, hur tydligt den är återberättad av någon som försöker sätta ord på det långt senare. 14-åringar är kapabla till mycket, men - speciellt inte i en tid före internet - kanske inte nödvändigtvis djupare förståelse över vad det här kommer att innebära i det långa loppet. Du hittar en sjöjungfru, jaha, då har du en sjöjungfru nu då. Både JAL och berättarrösten håller sig till dom där veckorna, den där korta perioden, utan att det behöver betyda så mycket mer än så. (IT Part Two sög ju hursomhelst.) Det kan ändå betyda så mycket vad som händer i ögonblicket. Du ställs öga mot öga med det ofattbara och fattar inte, och när du måste leva vidare ändå är du någon annan.