Björn recenserade Kometen kommer av Tove Jansson
None
5 stjärnor
Omläsning 241109: Efter den senaste veckan, och inför de kommande åren, behövde jag verkligen läsa om den här.
Mumintrollet betraktade det dystra landskapet och tänkte på hur rädd jorden måste vara när den såg det lysande eldklotet närma sig. Han tänkte på hur förfärligt mycket han älskade allting, skogen och havet, regnet och vinden, solskenet och gräset och mossan och hur omöjligt det vore att leva utan alltsammans.
Everytime I re-read (or re-listen, in this case, listening to Jansson's own recording of the book) the Moomins as an adult I fall more in love with them.
For all that the Simpsons ripped this novel off for "Bart's Comet", I find myself thinking more of a better version of Miracle Mile. Yes, it's unmistakably a children's story, but it never pussies out; originally conceived shortly after WWII, the disaster is unmistakably REAL. The various reactions of the scientists who view …
Omläsning 241109: Efter den senaste veckan, och inför de kommande åren, behövde jag verkligen läsa om den här.
Mumintrollet betraktade det dystra landskapet och tänkte på hur rädd jorden måste vara när den såg det lysande eldklotet närma sig. Han tänkte på hur förfärligt mycket han älskade allting, skogen och havet, regnet och vinden, solskenet och gräset och mossan och hur omöjligt det vore att leva utan alltsammans.
Everytime I re-read (or re-listen, in this case, listening to Jansson's own recording of the book) the Moomins as an adult I fall more in love with them.
For all that the Simpsons ripped this novel off for "Bart's Comet", I find myself thinking more of a better version of Miracle Mile. Yes, it's unmistakably a children's story, but it never pussies out; originally conceived shortly after WWII, the disaster is unmistakably REAL. The various reactions of the scientists who view it from afar, the safe peope who only see it as a minor annoyance, the pessimists who smugly point out how they knew the end of the world was coming, the masses of panicking refugees, the horrifying descriptions of how the world itself dies as the comet zooms down upon it ... and (spoiler, as if you needed it) the way the disaster just passes them by, scarring them but not destroying them. And yet between Moomin, Sniff, Snufkin and the Snorkmaiden, it's all an adventure. The race against time, the musings on what is important to save whatever may happen in life.
"Garnets? Real ones?"
"I don't know if they're real. But they're beautiful."