Macbeth

Geijers översättning är inte dum alls för att vara den första seriösa svenska Shakespeareöversättningen. Visst har den åldrats en del på en del ställen ("Bov!"), men det har ju originalet också, och för det mesta går han en väldigt bra balansgång mellan att låta högtidligt ålderdomlig och tydligt talspråklig. Lite värre är att han har svårt att återskapa Shakespeares mångtydighet och ordvitsande, och att han i ett par fall helt enkelt klipper rader eller hela scener som han finner smaklösa. Men i gengäld kan man, om man vill, läsa alltihop på Munkfôrsmål.