Björn recenserade Ödesnatten -44 av Bengt Pohjanen (Tornedalska öden och äventyr, #3)
None
2 stjärnor
Nä, det här var nog helt fel val som min första Pohjanen. Fascinerande ämne som jag aldrig sett behandlat i litteratur förut, och jag betvivlar inte att han faktiskt pratat med de här människorna, men desto tristare då att själva berättandet knappt funkar alls. Alla pratar i mantran (NOG med detta jävla Gevaliakaffe!), de ultrakorta kapitlen med bara interna monologer och knappt något berättande gör det svårt att hänga med i vad som egentligen händer/ska hända/har hänt, och lägg sedan lite tveksam redigering ovanpå det (vad är en "stadskupp"? Vilket datum är deadlinen egentligen?) så blir boken så allmänt tjatig och rörig att jag tröttnar på den långt tidigare än en 120 sidor lång bok borde klara. Och då får man inte ens någon payoff på allt han bygger till.
Nej, paus på Pohjanen och gräv sen upp någon av hans 80-talsromaner.
Nä, det här var nog helt fel val som min första Pohjanen. Fascinerande ämne som jag aldrig sett behandlat i litteratur förut, och jag betvivlar inte att han faktiskt pratat med de här människorna, men desto tristare då att själva berättandet knappt funkar alls. Alla pratar i mantran (NOG med detta jävla Gevaliakaffe!), de ultrakorta kapitlen med bara interna monologer och knappt något berättande gör det svårt att hänga med i vad som egentligen händer/ska hända/har hänt, och lägg sedan lite tveksam redigering ovanpå det (vad är en "stadskupp"? Vilket datum är deadlinen egentligen?) så blir boken så allmänt tjatig och rörig att jag tröttnar på den långt tidigare än en 120 sidor lång bok borde klara. Och då får man inte ens någon payoff på allt han bygger till.
Nej, paus på Pohjanen och gräv sen upp någon av hans 80-talsromaner.