Björn recenserade Minnena ser mig av Tomas Tranströmer
None
4 stjärnor
Man känner sig alltid yngre än man är. Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är "jag". Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.
56 sidor bara, från de tidigaste minnena till ögonblicket i en latinlektion där han förstår kopplingen mellan modern poesi och Horatius, där tiden upphävs och diktaren Tomas Tranströmer föds utan någon stor fanfar (som allt han gjorde).
Genom formen (Formen!) kunde något lyftas.
Det är en enkel liten berättelse, en pojke som växer upp, utan stora trauman, den vuxne som i efterhand förstår vad han plockade ihop av insektssamlande, museibesök och krig. Prosaisten Tranströmer är inte lika koncentrerad som diktaren, och ändå lyckas han utan några trumpeter och fanfarer skapa små bilder som står upp och lyser.
Man känner sig alltid yngre än man är. Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är "jag". Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.
56 sidor bara, från de tidigaste minnena till ögonblicket i en latinlektion där han förstår kopplingen mellan modern poesi och Horatius, där tiden upphävs och diktaren Tomas Tranströmer föds utan någon stor fanfar (som allt han gjorde).
Genom formen (Formen!) kunde något lyftas.
Det är en enkel liten berättelse, en pojke som växer upp, utan stora trauman, den vuxne som i efterhand förstår vad han plockade ihop av insektssamlande, museibesök och krig. Prosaisten Tranströmer är inte lika koncentrerad som diktaren, och ändå lyckas han utan några trumpeter och fanfarer skapa små bilder som står upp och lyser.