Frankrikes nu bästa författarinna skriver här en berättelse som utspelar sig mer mellan raderna än på dem. Hennes minimalistiska stil tecknar en by där få saker går att förstå för en utböling, vilket huvudpersonen är. Vart har hans hustru och son tagit vägen? Varför har alla kvinnor likadana livstycken på överkroppen? Vem styr egentligen över polisen i byn - och hur får man något gjort på detta underliga ställe?

Romanen börjar på ett oerhört fängslande sätt och ter sig nästan lika obegriplig i förstone som den svårförstådda byn. Rollfigurerna tecknas i snabba penndrag och det blir till sist omöjligt att säga vem som hör till, vem som är utanför - vem som är levande, vem som är... ja, kanske död.

Tyvärr tyckte jag slutet på romanen stämde illa med hela den underbara resten av boken. Men jag rekommenderar ändå varmt denna annorlunda roman.