Diops stil är fenomenal; allt han skriver går rakt in i solar plexus. Tyvärr för denna blödiga läsare, handlar romanen om lidande och död i skyttegravskriget 1914-18. Tarmarna hänger utanför kroppen på berättarpersonens bästa vän. Jag lade boken ifrån mig, för den berörde för starkt, men jag önskar att jag klarar av att läsa den någon gång i framtiden. Diop skriver fantastiskt bra.