Det är något i den här boken som gör att det inte riktigt flyter på. Jag förstår inte om det är en halvdan översättning till svenska, den vardagliga stilen eller det faktum att författaren inte huvudsakligen är författare. Det kanske är andra sidan av det mynt som också ger boken dess karaktär, nämligen att formen är en blandning av brev och dagbok, riktad till författarens mamma. I breven/dagboken förklarar Janna sitt eget dagliga liv ur sitt fysikprofessoraktigt sakliga och observerande perspektiv. Mixen av lektioner i rumtidens krökning och av hur dagarna förflyter är ändå uppiggande.

Det här är i alla fall en kul introduktion till astrofysik.