Kärleken som bojor som binder fast och begränsar, du får inte längre bara vara själv, och kärlek som befrielse, att dela och inte vara ensam. Ett allmängiltigt tema förstås, men beskrivs så mäktigt här.

Huvudkaraktären blir ett nav för de allra mest tillspetsade motsättningarna som finns inneboende i relationer människor emellan. Extremer som kämpar inne i henne.

Även naturen, det som inte är skapat av människor. Jag blir helt tagen, speciellt eftersom havet (som jag älskar) skildras så ingående, det fria och vilda, det vidsträckta och meditativa.

Fåglarna flyger, försöker hitta sina platser för föda, sina häckningsplatser, huvudkaraktären försöker hitta sin plats. Hon känner sådan samhörighet.

Klimatfrågan och utotning av arter ett annat tema som löper parallellt med känslorna för livet, kärleken, relationer mellan människor.

Det låter kanske som att handlingen är lite abstrakt och filosofisk, men allting grundas väl i konkreta och väldigt vardagsnära skildringar.

Så starkt. Varje sida var värdefull för mig.