Vet inte om den är uttalat rakt av självbiografisk men den är skriven som dagboksanteckningar. Den är stundtals lite rolig i och med att den är så rättfram och ofiltrerad. Men samtidigt framstår Amanda Romare som ganska ocharmig och omogen. Finns inga "lager" här, ingen finess. Amanda beskriver sitt liv där hon är väldigt kontrollerande mot sin pojkvän (spring!!) och de är ett gäng 35-åringar som går på krogen och imho dricker alldeles för mycket.