Användarprofil

Är man inte troende så är det knappast en läsvärd bok. Åtminstone inte jämfört med Eddan eller något annat lite närmare Skandinaviens egen kultur. Uppenbarelseboken är kul men resten är långrandiga historier som baserar sig på idéer om ett linjärt förlopp till skillnad från det cirkulära och säsongsbetonade vi är vana vid i Sverige (tänk årstider) samt en småsint gud (storyns hjälte?). Absurditeter som att man som följare belönas om man lyssnar på röster i sitt huvud om att döda sin son framför att skyndsamt uppsöka en medicinman är märkliga.
I nya testamentet kommer en ny hjälte in i bilden i form av Jesus, född i vanlig ordning av en jungfru.

En snubbe som ska komma med ett kärleksbudskap och ändra bilden av gud (som han är en tredjedel av). Men han Jesus är inte så trovärdig eller konsekvent med tanke på hans kommentarer om att hata sina föräldrar för att bli en följare, eller att han kommit med ett svärd till jorden. Låter som ett psykfall, vilket väl den engelska kyrkan bekräftade för några år sedan när de ville vara relevanta även kring psykisk ohälsa?

Men storyn som sådan känns igen. Syndaflod, paradiset och nästan allt annat återfinns i tidigare berättelser runtom mellanöstern. Sen kommer frälsaren in och ska inom sin generation återupprätta paradiset, men misslyckas med att leverera under de kommande 2000 åren. Inte så allsmäktig som han och hans följare utgav sig för, trots allt.

Boken rekommenderas för de som vill försöka förstå kristendomen, men räkna med tråkig läsning. För att ha mindre tråkigt kan du göra som Bart Ehrman föreslår i boken Misquoting Jesus – för bok över fakta från de olika evangelierna och när du är klar jämför du dem. Att vissa evangelier hävdar att det var zombie-walk på Jerusalems gator medan andra glömmer att berätta om sådana alldagliga detaljer är rätt spännande.

Svårläst och osammanhängande. Mycket mer teologisk än jag önskat.
Kan tänka mig att några av de som avskyr boken inte uppskattar Jordans argumentation kring kvinnorollen och mansrollen, trots att han maskerar de värsta exemplen med humrar istället för människor.

Visst finns det vettiga grejer i boken, men den blir inte läsvärd när man travar igenom mängder självklarheter varvat med personliga anekdoter av ibland oklar nytta för innehållet.

Det jag gillade mest var de två sista kapitlen samt resonemanget om varför folk tar bättre hand om sina husdjur jämfört med sig själva.

Boken hade gjort sig bättre som en svinlång bloggpost istället.

Fantastisk bok nog alla har nytta av att läsa. Hans är en utomordentlig storyteller och har massor med anekdoter som understryker den faktabaserade världsbild han kämpade så hårt för att etablera.

Strukturen är utmärkt. En sak i taget, innehåll och argumentation uppblandat med exempel. Varje del avslutas med en kort sammanfattning om hur man kan vara mer faktabaserad kring det man just läst.

Många bra exempel på att kultur, religion, nationalitet etc inte har ett skit med nästan något att göra. Orsaken är fattigdom och orättvisor.
Lösningen är att dra folk ur fattigdom genom att erbjuda dem bra vård, utbilda dem och erbjuda en framtid utan en massa lidande.
Detta förenar de kristna svarta i före detta industristäder i USA (som Flint) med muslimer i Nordafrika med hur irländare har haft det i Europa.
Lösningen tycks vara global jämlikhet och det ser ut att vara på god väg. Nu ska bara vi i västvärlden inte bli bittra över att vårt inflytande över världen kommer minska.