Björn recenserade Sjaunja av Linnea Axelsson
None
3 stjärnor
Hur ska du bli de fäder
Som dina döttrar behöver
Hur ska jag bli de mödrar
Jag älskade Ædnan. Den sög in mig och släppte inte taget. En berättelse som grep så stort.
Inga söderifrån kan hälsa på oss
här uppe på sommaren
vi har inga rullgardiner
i sovrummen
Så jag vet inte om det är mig det är fel på när Sjaunja bara drabbar mig i småbitar. Jag är ju ingen van poesiläsare. Men det här känns... hackat och malet. I stycken - ibland 20 sidor, ibland en fras - är den fantastisk, och lyfter fram den där otroliga svindeln som bra poesi kan göra, slå en bro från det moderna livet till den djupa historien, som att skåda ner i myren förbi sina splitternya vandringskängor och se något uråldrigt speglas tillbaka. Som att se en klasskompis skinnryggsäck på bussen till Metallicakonserten. Men långa stycken känns den också …
Hur ska du bli de fäder
Som dina döttrar behöver
Hur ska jag bli de mödrar
Jag älskade Ædnan. Den sög in mig och släppte inte taget. En berättelse som grep så stort.
Inga söderifrån kan hälsa på oss
här uppe på sommaren
vi har inga rullgardiner
i sovrummen
Så jag vet inte om det är mig det är fel på när Sjaunja bara drabbar mig i småbitar. Jag är ju ingen van poesiläsare. Men det här känns... hackat och malet. I stycken - ibland 20 sidor, ibland en fras - är den fantastisk, och lyfter fram den där otroliga svindeln som bra poesi kan göra, slå en bro från det moderna livet till den djupa historien, som att skåda ner i myren förbi sina splitternya vandringskängor och se något uråldrigt speglas tillbaka. Som att se en klasskompis skinnryggsäck på bussen till Metallicakonserten. Men långa stycken känns den också bara... alldaglig. På gränsen till kliché ("Vi har bara lånat jorden av våra barn", verkligen?).
Hur kan du så många sagor? undrar de.
Tja, det läser i mig för att jag har läst.
Men jo, när den är bra är den fantastisk.