None
4 stjärnor
Jag måste läsa mer poesi, helt enkelt. Bergdahl skriver 15 sonetter i krans, rimmar hejdlöst (IFK-Le Figaro) om en inte alltför ovanlig uppväxt där detaljerna flammar upp som färgbilder. Man ler, och så plötsligt läser man om diskoteksbranden och det svider - "de vuxna sa att detta går aldrig att förstå", men barn kan inte göra annat än att försöka förstå, och det är det vi kallar uppväxt? Kort därefter, insikten vad det betyder att ha skor att växa i... vafan, läs den helt enkelt, det är en halvtimma som dröjer kvar hos dig ett tag.
Jag måste läsa mer poesi, helt enkelt. Bergdahl skriver 15 sonetter i krans, rimmar hejdlöst (IFK-Le Figaro) om en inte alltför ovanlig uppväxt där detaljerna flammar upp som färgbilder. Man ler, och så plötsligt läser man om diskoteksbranden och det svider - "de vuxna sa att detta går aldrig att förstå", men barn kan inte göra annat än att försöka förstå, och det är det vi kallar uppväxt? Kort därefter, insikten vad det betyder att ha skor att växa i... vafan, läs den helt enkelt, det är en halvtimma som dröjer kvar hos dig ett tag.