Björn recenserade Kärleken och hatet
None
4 stjärnor
Borde jag ha läst Future Perfect?
Det är inte en retorisk fråga, jag undrar verkligen. Jag älskade ju Salome, men tydligen inte nog för att läsa fler av Mara Lees romaner. Och det borde kanske inte spela roll, men Kärleken och hatet är, inte minst i början, så löjligt intertextuell; delvis roman, delvis diktsamling, delvis essä om både litteratur, lingvistik och filosofi, inklusive ett avsnitt där berättaren (som tagit bort i:et ur sitt namn för att kunna säga att hon tagit bort jaget ur sitt jag, fast det går inte att säga på svenska, speciellt inte om man är adopterad och har mindre att säga till om när det gäller hur ens jag ska definieras, och...) Var var jag? Alltnog, ett avsnitt där berättaren grälar med sin mor om huruvida modern i Future Perfect (futurum perfektum; det kommer att ha skett) är baserad på hennes mor eller …
Borde jag ha läst Future Perfect?
Det är inte en retorisk fråga, jag undrar verkligen. Jag älskade ju Salome, men tydligen inte nog för att läsa fler av Mara Lees romaner. Och det borde kanske inte spela roll, men Kärleken och hatet är, inte minst i början, så löjligt intertextuell; delvis roman, delvis diktsamling, delvis essä om både litteratur, lingvistik och filosofi, inklusive ett avsnitt där berättaren (som tagit bort i:et ur sitt namn för att kunna säga att hon tagit bort jaget ur sitt jag, fast det går inte att säga på svenska, speciellt inte om man är adopterad och har mindre att säga till om när det gäller hur ens jag ska definieras, och...) Var var jag? Alltnog, ett avsnitt där berättaren grälar med sin mor om huruvida modern i Future Perfect (futurum perfektum; det kommer att ha skett) är baserad på hennes mor eller inte. Sida vid sida med en utläggning om epanorthosis - ett retoriskt grepp där du förstärker det ursprungliga uttalandet genom att omedelbart ta tillbaka det.
Lager på lager av självbiografi som förnekar sig själv.
Fundera mera.