Jag älskar hur Hagerman skriver. Jag älskar parallellerna hon drar. Jag älskar hur hon knyter ihop till synes orelaterade ämnen utifrån gemensamma teman. Om alla parallellerna funkar tillräckligt för att göra det här till en sammanhängande bok snarare än några långa essäer i ett band är jag inte helt säker på, men det är svårt att se hur den annars skulle ha publicerats. Och publiceras, och läsas, måste den.