Hur fan hamnade vi i Ingolstadt?

Som med allt jag läst av Aase Berg känns det som en bok man kan läsa på 20 minuter eller varje dag i ett halvår och ändå inte kommer att få med sig allt, men det funkar ändå - hennes humor, sättet hon plockar isär språket, sättet hon vänder subjekt och objekt...

Murmel står stel
bistert beglodd
En kryppla schattlar
kvillersnabbt förbi

Ett smyge
mellan spetarna
ett slimme
mellan bräcken

Ingen skräck finns
I den upptagna stävjan

Inte alla ting
har ett psyke

Och att hon sen också smyger med ett av mina favoritherzogcitat och får det att fungera är bara... mwah.