750 sidor på två dagar, i tre sittningar. För låt inte formatet skrämma, det här är så oerhört uppslukande och lättläst - och ändå får Axelsson in så mycket detalj, så mycket historia, så mycket personligheter, så mycket sorg och vrede och kärlek och förtvivlan i de där sparsmakade men nålvassa passagerna. En given klassiker.

Så de får förlåta
Om vi vänder
deras karta

Och har det inte
snart blivit dags

att också deras barn
lär sig att höra
vår gemensamma
historias röster

Ni nordiska barn
som går fram så lätt

Som vore ni
helt utan makt
utan förflutet

De som gått före er
har visst glömt

Att packa er ryggsäck

(Bara jag som nästan tycker hon parafraserar Mobergs Utvandrarna i första delen? Snygg passning i så fall, ta den säkraste svenska eländesnostalgin och skicka den tillbaka med skruv...)