Alltså, jag vill verkligen gilla detta. Dieselpunk med tågkrascher och luftskepp, uppblandat med svensk sagovärld med troll och skogsrån - och på något vis satt i nutiden dessutom. Långa sträckor är det också riktigt bra - inte minst har Hård en härlig känsla för just trollspråk. Zeppelinare svävar över ett Stockholm där mörka tvåbenta figurer smyger allt närmare runt knutarna utanför all officiell statistik.

Det den brister i, och som tar den från en stark trea ner till en stark tvåa, är dels att det sällan känns som om jag får grepp om exakt hur den här världen fungerar. Hon gräver gärna ner sig i backstoryn, men det lätt annorlunda Sverige hon beskriver skymtar mest förbi som kuliss till nattliga bilresor. Och sen då detta slut. Jag har inget emot trilogier, men det ska då vara just trilogier, inte en roman upphackad i tre delar, så att den slutar på en cliffhanger mitt i handlingen. Om jag måste vänta ett år till på att läsa fortsättningen behöver de första 250 sidorna vara väldigt starka, och det är de tyvärr inte riktigt här. Synd, för jag gillar vad hon vill göra och kanske tar upp den igen när samlingsvolymen kommer.