Som en av få journalister så stannar Åsne kvar i Bagdad, i väntan på det amerikanska anfallet. Vi får följa hennes journalistliv, med irakiska byråkrater, tolkar och övervakare, när hon försiktigt försöker närma sig den egentliga människan i Bagdad. Hur det är att vänta på invasionen och befrielsen, eller helvetet.

Jag gillar den mer personliga sidan i denna bok, mer än Bokhandlaren i Kabul. När Åsne blir mer del i berättelsen.

Men det är hemsk läsning. Hur det har varit att leva under diktatorns förtryck. Ovissheten och skräcken inför invasionen och sedan det brutala kriget. Och detta bara under hundra och en dag. Sedan vet vi ju hur det fortsatt varit illa under mycket lång tid därefter. Invasionen skedde 2003. Sista amerikanska trupperna lämnade Irak 2011. Därefter har landet mer eller mindre haft konstant inbördeskrig.

Vad som var lite förvånande med denna bok och vilket jag inte ofta stöter på, var ovanligt mycket stavfel, inkorrekta meningar och i flera delar upprepningar av vad som redan skrivits. Lite knepigt kan man tycka.