Användarprofil

Som en av få journalister så stannar Åsne kvar i Bagdad, i väntan på det amerikanska anfallet. Vi får följa hennes journalistliv, med irakiska byråkrater, tolkar och övervakare, när hon försiktigt försöker närma sig den egentliga människan i Bagdad. Hur det är att vänta på invasionen och befrielsen, eller helvetet.

Jag gillar den mer personliga sidan i denna bok, mer än Bokhandlaren i Kabul. När Åsne blir mer del i berättelsen.

Men det är hemsk läsning. Hur det har varit att leva under diktatorns förtryck. Ovissheten och skräcken inför invasionen och sedan det brutala kriget. Och detta bara under hundra och en dag. Sedan vet vi ju hur det fortsatt varit illa under mycket lång tid därefter. Invasionen skedde 2003. Sista amerikanska trupperna lämnade Irak 2011. Därefter har landet mer eller mindre haft konstant inbördeskrig.

Vad som var lite förvånande med denna bok och vilket jag inte ofta stöter på, var ovanligt mycket stavfel, inkorrekta meningar och i flera delar upprepningar av vad som redan skrivits. Lite knepigt kan man tycka.

Från förordet: "Jag var gäst men blev fort hemmastadd. Man tog fantastiskt väl hand om mig, familjen var generös och öppen. Vi hade många roliga stunder, men jag har sällan varit så arg på någon som i familjen Kahn, jag har sällan grälat så mycket med någon som där. Jag har aldrig haft sådan lust at slå någon som där." Vi får följa det dagliga livet hos en afghansk familj. Inte kanske den mest typiska familjen, här är man tämligen välbeställda med både arbete och mat på bordet. Åsnes berättelser kring livet i och runt familjen Kahn är fantastisk, gripande och frustrerande. Hur kvinnor fortsatt behandlas i denna kultur är skrämmande. Så inte svårt att förstå den frustration som Åsne måste ha genomgått under denna tid. Men boken är fantastisk. Lätt att läsa. Det är den andra boken av Åsne som jag läser. Första var Ofred. Det jag tycker var bättre i Ofred är att Åsne själv mer var en del i berättelsen. Tycker det blir mer personligt och mer intressant när man följer hennes interaktion med personerna i berättelsen. Här är det lite mer som hon sitter som en fluga på väggen och observerar och berättar. Fortfarande bra, men inte lika personligt.

@ejnro@books.babb.no tack för tips, lägger de till listan. Köpte Bokhandlaren i Kabul och Hundra och en dag, på Tradera, då de låg med bra pris där. Men ska spana efter dom också.

Har inte tidigare läst något av Åsne, som gått under radarn för mig. Oerhört skicklig berättare, som jag genast ska läsa mer av. Hon har ett sätt att berätta som tilltalar mig. Enkelt och samtidigt väldigt beskrivande.

Ofred är en lättläst bok, där varje sida driver på som om det vore en actionroman. Det är en reportagebok eller resedagbok där vi får följa hennes upplevelser i dagens ryska samhälle och ryska medborgares dagliga liv och åsikter om det som sker och hur det är att leva i Ryssland idag. Från den ryske Wagnersoldatens avhopp och flykt till Norge, med intervjuer där han berättar om sitt liv och händelser, till hennes vistelse i bland annat Sibirien för att träffa bland annat soldatens släktingar.

För utom att vara en utomordentlig bok, så fascineras man av hennes mod och skicklighet, att navigera runt i det ryska samhället 2022-2025, i ett samhälle så dominerat av politiskt förtryck och risker för angiveri. Risker både för egen del och för de hon träffar.