Granskningar och kommentarer

Rekommenderas till alla som bor i Sverige och inte träffat någon utanför medelklassen på länge.

“Huvudpersonerna i den här boken är människor med namn som för det mesta stavas fel i domstolsdokumenten. [...] Människor som i medierna avbildas med ryggen till, eller som en obestämd svart silhuett. Som bara dyker upp i debatten under kollektiva etiketter. Papperslösa migranter. Migrantarbetskraft. De som städar, bygger och flyttar. De som stjäl. De som smugglas hit. De som utvisas. Jag vill att man ska kunna se de verkliga människorna bakom statistiken och de opersonliga formuleringarna. Människor som varken är goda eller onda, varken välredigerade dygdemönster eller karikatyrer. Bara vanliga människor som famlar och snubblar genom livet precis som du och jag, och som varken beter sig bättre eller sämre än du och jag skulle ha gjort om vi gick i deras skor.”

Författaren brottas med några intressanta etiska frågor men nästan hela boken ägnas åt andra människors erfarenheter. Hon lämnar in några ord utan översättning, mest ryska svordomar; man behöver inte förstå dem för att fatta vad som pågår.

En ganska unik kombination av hennes ursprung, mod, empati, journalistiska färdigheter och kunskaper i svenska ger läsaren en annorlunda bok.

Broad coverage but still with enough detail and author's experience to be applicable and useful. Recommended if you are considering a CTO-ish role or if you work closely with them and would like to understand them better. It's written from an American perspective and is more relevant for bigger companies, but even for a 40-person startup there's plenty of tips to pick up.

An example of a detail I liked: framing a subset of micromanagement as reminiscing. When something's hard and overwhelming, executives might retreat into some easy work that they used to be good at. It's not second-guessing their reports or insatiable craving for control — it's basically procrastination, and should be dealt with as such.

P.S.: I also really liked how smooth the paper is in this book.

Boken är utformad som en lång serie av frågor (“Hur tolkar jag min journal?”) och svar (en/några sidor). Jag är inte så bekant med sjukvårdssystemet, så jag lärde mig en hel del, till exempel att sjuksköterskan man pratar med när man ringer 1177 inte har tillgång till ens journal (det är allmänt svårt när det handlar om journaler).

Det är inte lätt att sammanfatta dussintals olika frågor men för att lyfta fram några få som jag tyckte var särskilt bra:

• hur bedömer man en vårdcentral och får en fast läkarkontakt (viktigare än man tror, det lärde jag mig förra året i “Åk till akuten” av Fanny Nilsson)
• vad är skillnaden på närakuten och andra platser man kan få vård på
• varför screenas det inte för allt
• hur man söker vård på resa
• vad betyder AT-, BT-, ST-läkare
• att man ska söka vård om man har ensidig nästäppa i mer än fyra veckor
• varför man bör undvika nätläkartjänster.

This book might be a good high-level introduction to the topic of LLMs for an unaffected layman, but it mostly read like a watery blogpost to me. Coming in with 200 pages, generous spacing between the lines, and copy-pasted answers from “AI”, it just doesn't offer that much substance. I was hoping for more since this book was recommended to me by a smart person who was, like me, tired of the noise in this space.

The author doesn't have a computer science background which further damaged my trust to the book, but he mentioned studying innovation (in the business context). Also not helpful for the trust were some AI-sounding paragraphs and clunky phrases like “the worse bad outcomes”.

The framing of “I had three sleepless nights asking AI 'deep' questions and omg look what it replied” did not do it for me, although I think I've seen reviews mentioning a conversational tone that worked for them. In my perception, the entire book lacks nuance and constantly hedges bets to paper over that with words like “maybe the opposite is true”. But it doesn't stay consistent with that: after quite some “we can't know”ing, you get sentences like “they will destroy the way we teach before they improve it” in the next breath.

What I did appreciate and what makes this book something other than a quick-and-dirty money-grab on a hype wave is the list of references at the end. This way if the author mentions a study where “the lowest-performing workers became 35% more productive, while experienced workers gained very little” you can check it out for yourself.

I think the smallest chapter at the end with possible future scenarios was the one where the author had the most to say. For the information online he had these possibilities: (1) resurgence of trust in mainstream media, (2) further division into tribes believing what we want, (3) turning away from online sources of news entirely as they stop being useful. I'd rather read a book investigating that.

“Stories from a South African childhood” is an apt subtitle for this book. It's not an autobiography in the full sense, there's nothing about the author's career in comedy here for example, but there's a lot about South Africa. I'm not familiar with Noah's work, but this text sounds like a standup routine, which is what makes it readable: otherwise, the violence, poverty, and other parts of apartheid would not be digestible. And his mother is such a perfect character: unique and common at the same time, flawed and loved, just great.