Ani kommenterade Monsieur Venus av Remy de Gourmont
Monsieur Venus sägs vara den första proto-queera romanen. Jag har redan läst den en gång, men den tål att läsas om. Verlaine gratulerade författarinnan till att ha uppfunnit en ny synd: att som kvinna älska män på mäns vis. Det är ingen vacker kärlekshistoria, och som sådan var den nog aldrig tänkt. Rachilde menade att alla kärleksberättelser redan hade berättats: den över klassgränserna, den lesbiska. Här finns visserligen adelskvinnan som älskar någon ur en lägre klass, men mest av allt älskar hon män så som män älskar kvinnor.
Könet är primärt. För att ta sig in i könsexklusiva rum måste hon se ut och uppträda som en man. Men det är en illusion, och romanen är skoningslös mot den. Jag skrattgrät åt vissa av dialogerna; det är så genomgående mörkt, så konsekvent obehagligt, att humorn nästan blir ett nödrop. Allt är förvridet, artificiellt, teatraliskt, och just därför träffar det …
Monsieur Venus sägs vara den första proto-queera romanen. Jag har redan läst den en gång, men den tål att läsas om. Verlaine gratulerade författarinnan till att ha uppfunnit en ny synd: att som kvinna älska män på mäns vis. Det är ingen vacker kärlekshistoria, och som sådan var den nog aldrig tänkt. Rachilde menade att alla kärleksberättelser redan hade berättats: den över klassgränserna, den lesbiska. Här finns visserligen adelskvinnan som älskar någon ur en lägre klass, men mest av allt älskar hon män så som män älskar kvinnor.
Könet är primärt. För att ta sig in i könsexklusiva rum måste hon se ut och uppträda som en man. Men det är en illusion, och romanen är skoningslös mot den. Jag skrattgrät åt vissa av dialogerna; det är så genomgående mörkt, så konsekvent obehagligt, att humorn nästan blir ett nödrop. Allt är förvridet, artificiellt, teatraliskt, och just därför träffar det så hårt.
