Tobias recenserade Judas av Amanda Romare
Amanda hittade sin kille till slut. De är kära och har till och med flyttat …
En bagatell
2 stjärnor
Lika lättuggat och minnesvärt som att äta på McDonalds.
@tobwil Har funderat på att läsa den. Sen blir jag lite meta-neurotisk över tanken på hur det framställer oss tvångsneurotiker som partners.
@maldororia det har väl varit en del kritik mot hur hon beskriver relationen i boken.
@tobwil Ja, och dessutom är det ju oklart om Judas ska läsas som autofiktion eller inte. Amanda Romare kallar den en roman, men med verkligheten som inspiration, vilket i sig knappast är något ovanligt. Jag har läst ETC:s kritik, men håller inte riktigt med om att detta skulle vara ett nytt eller särskilt problematiskt fenomen. Autofiktionens gränsland har ju funnits länge. Jämför till exempel Anaïs Nins dagböcker, som får ses som skönlitteratur där den faktiska sanningshalten är underordnad det litterära verket.
Kan tänka mig att din liknelse med en snabbmatsmeny stämmer mer än väl här. Har du läst hennes debut Halva Malmö består av killar som dumpat mig?
@tobwil Ja, och dessutom är det ju oklart om Judas ska läsas som autofiktion eller inte. Amanda Romare kallar den en roman, men med verkligheten som inspiration, vilket i sig knappast är något ovanligt. Jag har läst ETC:s kritik, men håller inte riktigt med om att detta skulle vara ett nytt eller särskilt problematiskt fenomen. Autofiktionens gränsland har ju funnits länge. Jämför till exempel Anaïs Nins dagböcker, som får ses som skönlitteratur där den faktiska sanningshalten är underordnad det litterära verket.
Kan tänka mig att din liknelse med en snabbmatsmeny stämmer mer än väl här. Har du läst hennes debut Halva Malmö består av killar som dumpat mig?
@maldororia ja hon har väl varit vag angående det där med autofiktion. Jag läser det bara som en roman så för min del stör inte den aspekten så mycket. Jag tyckte däremot att den var rätt ytlig och taffligt skriven.
Jag har läst hennes debut och den lämnade mig med samma känsla.