Bakåt

@tobwil Ja, och dessutom är det ju oklart om Judas ska läsas som autofiktion eller inte. Amanda Romare kallar den en roman, men med verkligheten som inspiration, vilket i sig knappast är något ovanligt. Jag har läst ETC:s kritik, men håller inte riktigt med om att detta skulle vara ett nytt eller särskilt problematiskt fenomen. Autofiktionens gränsland har ju funnits länge. Jämför till exempel Anaïs Nins dagböcker, som får ses som skönlitteratur där den faktiska sanningshalten är underordnad det litterära verket.

Kan tänka mig att din liknelse med en snabbmatsmeny stämmer mer än väl här. Har du läst hennes debut Halva Malmö består av killar som dumpat mig?