Användarprofil

Jag lyssnade på Vitön, i Bea Uusmas egen inläsning. Det var förmodligen ett genidrag, åtminstone ifall man som läsare vill bli indragen i den enorma nördigheten och entusiasmen för André-expeditionen som Uusma besitter. Och jag säger "nördighet" i ordets mest positiva bemärkelse! Detta är en oundgänglig bok, en sorts dokufiktion som är mer dokumentär än fiktiv och som borde ingå i kurslitteraturen på typ gymnasiet. Helt fantastisk berättelse - om en helt fantastisk och knäpp expedition! Läs, lyssna, läs!

Visst, vi har läst eller sett den förr, historien om en oinbjuden gäst som gör sig hemmastadd och liksom inte vill lämna det där hemmet som är någon annans. Icke desto mindre är Lina Arvidssons berättelse läs- och lyssnansvärd, för hon har en känsla för dramaturgi och berättarröst som inte är alla förunnad. Jag uppskattade romanen mycket, men tyckte det blev ett skutt ner i misären för mycket.

Lina Arvidssons bästa i serien om Annie Ädel, enligt min åsikt. Ruskigt hemsk historia som sträcker sig långt bak i den hälsingska bygden och har förödande konsekvenser för människor i byn idag. Arvidsson skapar spänning mot en fond av hembygdsmys i lantlig gård och lyckas framställa sin huvudperson Annie som både varm och sympatisk medan hon slår ner folk och tvingar åldringar att dansa efter hennes pipa.

Nattvakten / privatspanaren Annie Ädel snubblar över ett mord och börjar genast dra i trådarna, som den aspirerande polis hon är. Människorna omkring den mördade verkar skumma allihopa, på olika sätt. Dessutom dyker en annan sorts privatspanare upp, för att se om hon kan finna svaret på hennes systers död i de hälsingska skogarna.

Lite för många twists and turns för min smak, och ganska osannolika motiv för mord. Därför även en upplösning som kändes krystad, i mina ögon åtminstone. Lina Arvidssons hälsingland-serie om Annie Ädel är dock bra, och jag kastade mig över nästa del i serien.

Annie Ädel och hennes Wille flyttar från Stockholm till hans hemby i Hälsingland. Samboendet med Willes mamma går sådär, lära känna folk i byn likaså. Annie försöker förstå sig på det lilla samhället, och framför allt förstå vilka hemligheter som ruvar kring familjegården där Wille växt upp. Spännande med en air av mystik. Jag uppskattade den mycket - kanske delvis för att jag växt upp i en liknande liten by.

Kvinnorna i huset kröp verkligen under skinnet på mig - på ett önskat sätt. Gillar du psykologiska thrillers? Testa denna!

När Nicolas Sarkozy var president rörde han upp ett kulturkrig genom att fnysa åt att La Princesse de Clèves skulle studeras i icke-specialiserade (litterära) utbildningar. Madame de Lafayettes prinsessa fick därmed en hel del PR och sågs till och med segla upp som huvudämne i studentexamen, le Bac. Där fick du, Nicolas! Det är lite som i Game of Thrones att ta sig igenom inledningen där alla familjer och klaner och fiender eller vänner presenteras, ibland på lite väl snåriga sätt. Men så dyker hon upp, hjältinnan, som den vackraste och ädlaste unga kvinnan vid hovet. Allas huvuden vänds när hon passerar. Men vem, o vem ska få lyckan att gå vid hennes sida fram till altaret? Hon är ju så rättrådig och blåblodig, inte vem som helst kommer på fråga! Det triangeldrama som sedan följer har drag av Shakespeare och Molière, men här kombineras det klassiskt teatrala med inslag av libertinage (frisinne och hedonism) och framför allt ett fokus på det psykologiska. Vi får följa prinsessan och hennes passionerade men olyckliga beundrare i en berättelse som författarinnan Amélie Nothomb kallar "oerhört erotisk". Som nutida läsare kan man dock rynka lite på näsan åt de passionerade beundrarnas stalker-aktiga beteende.

Miranda July excells in depicting quirkyness and weirdness; those behaviours, thoughts and feelings that are just a bit... off. In this novel, characters get entangled both physically as well as mentally and also in imagined worlds, especially when the narrator does her "Thing". TW: if you are oversensitive to representations of OCD-ish behaviours in the home, such as special systems for cleaning and washing the dishes, please refrain from reading this book. Highly recommended reading/listening. The author narrates the audiobook.

Also read The Treehouse by B. P. Walter. That was a mistake. Very convoluted plot with a couple of twists too many, combined with a narration that jumped back and forth in illogical ways. Cannot recommend The Treehouse. (Could also not find it on Bookwyrm so I cannot make a separate post of it. Maybe the absence was a hint...)

I am a sucker for unreliable narrators, so I liked this one. Not a fan of slippery style, though. Definitely could have done without the "initiatially, we first thought..." and suchlike. A page-turner with more than one twist.

Visst, det är kriminalromaners signum att de både kommenterar aktuella samhällshändelser (trafficking, kvinnomisshandel, korrumperade poliser) samtidigt som de fokuserar på relationerna mellan utredarna eller utredarnas mer eller mindre lyckade kärleksrelationer. Lilja Sigurdardóttir väljer en annan väg än den stereotypa, så här möter vi ingen "lone wolf" till supersnut som har magsår, alkoholproblem och en förkärlek för nischad musik. I stället är radarpolisparet högst vanliga människor och, befriande nog, inte bara hetero hela tiden. Den extra utredaren, utanför polisvärlden, är en äkta stjärna som tilltalar alla oss som växte upp med Modesty Blaise. Áróra låter sig inte petas omkull särskilt lätt. Den som vill ha spänningsromaner som utspelar sig på Island - och i denna bokserie har Island verkligen betydelse - bör testa Liljas böcker om Áróra.

Mer än bara krim: Island är närvarande nästan som en egen karaktär i berättelsen om Áróras syster som försvinner på Island. Arora fungerar som en privatspanare och är i mitt tycke extra cool tack vare sina hacker- och tyngdlyftarförmågor. Övriga böcker i serien är också bra.