Den här länken öppnas i ett popup-fönster
En bok med utvalda tidningsartiklar av Ester Blenda Nordström som fått titeln Motorcykel genom Sverige. …
Blandad kompott i den här krönikesamlingen, och allt har inte åldrats helt väl, men Nordströms... kavata är väl ett bra ord? lätt ironiska stil är ett nöje att läsa. Tror det får bli mer av henne vid tillfälle.
In his boldly imagined first novel, Ta-Nehisi Coates, the National Book Award-winning author of Between …
Not sure what to make of this. Maybe it's the Swedish translation, maybe it's the bit where RL forced me to take a long break in the middle of the book, maybe it's just me, but I couldn't quite get into this. Which is a real shame because when it's good, it's really good; a story that starts out like one man's story and expands to take on a whole national myth. There are just a few too many bits where the narration feels more Coates than Walker, where the plot becomes too episodic, where the narrator's plot-convenient amnesia becomes too much so.
Blessed, for we do not bear the weight of pretending pure. I will say that is has taken some time for me to get that. Had to lose some folk and truly understand what that loss mean. But having been down, and having seen my share of …
Not sure what to make of this. Maybe it's the Swedish translation, maybe it's the bit where RL forced me to take a long break in the middle of the book, maybe it's just me, but I couldn't quite get into this. Which is a real shame because when it's good, it's really good; a story that starts out like one man's story and expands to take on a whole national myth. There are just a few too many bits where the narration feels more Coates than Walker, where the plot becomes too episodic, where the narrator's plot-convenient amnesia becomes too much so.
Blessed, for we do not bear the weight of pretending pure. I will say that is has taken some time for me to get that. Had to lose some folk and truly understand what that loss mean. But having been down, and having seen my share of those who are up, I tell you, Robert Ross, I would live down here among my losses, among the muck and mess of it, before I would ever live among those who are in their own kind of muck, but are so blinded by it they fancy it pure. Ain't no pure, Robert. Ain't no clean.
Marcal har en uppfriskande, om någon gång kanske väl enveten, poäng att göra: Att några tusen år av patriarkat inte bara har varit orättvist mot kvinnor, utan också något som kanske får fler män att lyssna: det har hållit oss tillbaka som art. Fått oss att förbise lösningar som inte varit manliga nog, häftiga nog, krigiska hårda triumfatiska nog, etc. Hon börjar med exemplet "Varför tog det oss 5000 år att sätta hjul på väskor som män förväntades kunna lyfta med sina stora muskler" och bygger sedan ett väldigt övertygande argument runt detta - inte om mäns och kvinnors inneboende skillnader, utan om sättet teknologi alltför ofta delats upp i manligt och kvinnligt där den ena delen, från häftiga bensinmotorer över fjolliga elmotorer till modiga kolgruvearbetare framför bortskämda skolflickor alldeles för ofta fått oss att missa så många möjligheter, bromsat upp oss och skadat så många män också. "Det kvinnliga …
Marcal har en uppfriskande, om någon gång kanske väl enveten, poäng att göra: Att några tusen år av patriarkat inte bara har varit orättvist mot kvinnor, utan också något som kanske får fler män att lyssna: det har hållit oss tillbaka som art. Fått oss att förbise lösningar som inte varit manliga nog, häftiga nog, krigiska hårda triumfatiska nog, etc. Hon börjar med exemplet "Varför tog det oss 5000 år att sätta hjul på väskor som män förväntades kunna lyfta med sina stora muskler" och bygger sedan ett väldigt övertygande argument runt detta - inte om mäns och kvinnors inneboende skillnader, utan om sättet teknologi alltför ofta delats upp i manligt och kvinnligt där den ena delen, från häftiga bensinmotorer över fjolliga elmotorer till modiga kolgruvearbetare framför bortskämda skolflickor alldeles för ofta fått oss att missa så många möjligheter, bromsat upp oss och skadat så många män också. "Det kvinnliga har varit kvinnligt och det manliga fått vara mänskligt."
Föreslagen parhäst: Mariana Mazzucatos The Value of Everything.
Sara Lövestam summerar sina grammatikböcker med en enda lång radda vanliga missuppfattningar om språket, var de kommer ifrån, och hur det bör funka i stället. Uppdelningen i good cop/bad cop har både fördelen att påminna om att man kommer längre med humor än med bannor, och att både Lövestam och läsaren ändå får utlopp för en del väl valda sarkasmer man vill, men vet att man inte bör, kasta mot folk som pratar om att de inte har tid att spendera på att läsa en sån här bok.
Varje dag upprepar Sandor Lester sin idiotiska kapplöpning: kliver på bussen, stämplar in på fabriken. …
Ett sånt språk, kargt och rikt på samma gång. En huvudperson som har ljugit för sig själv - eller? - hela livet och nu bara har lögnerna och bitterheten kvar i exilen utan någon annan fast punkt än jobbet han hatar och flickan han är besatt av sen barnsben.
- Ni utlänningar ska då hela tiden samla in pengar till kransar, ni går hela tiden på begravningar.
- Man får roa sig bäst man kan.
Eller finns något kvar att väcka liv i? Och är det i så fall lyckan som kan göra det, den han envisas med att tro på, succén, kvinnan, kärleken, eller är det i förlusten av det han kan bli människa igen?
- Det är framtiden jag tittar på.
- Jag kommer just därifrån, sa jag mjukt, och där finns bara vissnade leriga fält.
- Du ljuger, du ljuger! skrek barnet. Där finns pengar, ljus, kärlek. …
Ett sånt språk, kargt och rikt på samma gång. En huvudperson som har ljugit för sig själv - eller? - hela livet och nu bara har lögnerna och bitterheten kvar i exilen utan någon annan fast punkt än jobbet han hatar och flickan han är besatt av sen barnsben.
- Ni utlänningar ska då hela tiden samla in pengar till kransar, ni går hela tiden på begravningar.
- Man får roa sig bäst man kan.
Eller finns något kvar att väcka liv i? Och är det i så fall lyckan som kan göra det, den han envisas med att tro på, succén, kvinnan, kärleken, eller är det i förlusten av det han kan bli människa igen?
- Det är framtiden jag tittar på.
- Jag kommer just därifrån, sa jag mjukt, och där finns bara vissnade leriga fält.
- Du ljuger, du ljuger! skrek barnet. Där finns pengar, ljus, kärlek. Och så finns där trädgårdar fulla av blommor.
- Jag kommer just därifrån, sa jag mjukt, och där finns bara vissnade leriga fält.
Miniessäer om upphittade ting, från stenålder till digitala artefakter, från personliga minnen till gamla tidningsklipp. I sina bästa stunder är det Peter Nilson-klass, i sina minst bra är det lite småkrystat men ändå läsvärt.
Just because you're paranoid don't mean you're not after them. Eller nåt. Säger mer på 120 sidor än de flesta försök att skriva om erfarenheten att vara annan i svenska samhället lyckas med på det tredubbla.
Just because you're paranoid don't mean you're not after them. Eller nåt. Säger mer på 120 sidor än de flesta försök att skriva om erfarenheten att vara annan i svenska samhället lyckas med på det tredubbla.
Väldigt väl efterforskad deckare som skapar en bild av Bellmans Stockholm som a hive of scum and villainy ingen människa skulle vilja bo i. Läser den med wikipedia öppen för att navigera i stan för 230 år sedan, men inte för mycket för det är en jävla sidvändare, och den uppbrutna tidslinjen som slås ihop mot slutet gör det bara bättre. Det jag saknar är ett lite starkare mysterium i centrum; det känns lite som om Natt och Dag fått för sig att det måste vara just en deckare med en proto-Skärlock Holm i centrum för att han ska få skriva om 1700-talet, och det känns lite halvhjärtat.
50 pages in I hate it; I swear there are bits where this book would make Rod and Todd Flanders want to form a Deicide cover band.
But while the preachiness never quite goes away ("If your sister burns your life's work and you don't immediately fall on your knees and forgive her, God might kill her and it'll be your fault!") Alcott is going somewhere with it. The character work here is quite good, and while the cozy "poor"-people-with-servants-during-the-civil-war setting may not be the grittiest of social realisms, it works. Much like Great Gatsby, recommended reading for deep-cover spies wanting to know how Americans want to see themselves.
50 pages in I hate it; I swear there are bits where this book would make Rod and Todd Flanders want to form a Deicide cover band.
But while the preachiness never quite goes away ("If your sister burns your life's work and you don't immediately fall on your knees and forgive her, God might kill her and it'll be your fault!") Alcott is going somewhere with it. The character work here is quite good, and while the cozy "poor"-people-with-servants-during-the-civil-war setting may not be the grittiest of social realisms, it works. Much like Great Gatsby, recommended reading for deep-cover spies wanting to know how Americans want to see themselves.
Linguistic space opera!
...Pansexual linguistic space opera about saving the universe from destructive logic by using poetry to create a relationship between you and I!
"Sometimes worlds exist beneath your eyes and you never see."
Linguistic space opera!
...Pansexual linguistic space opera about saving the universe from destructive logic by using poetry to create a relationship between you and I!
"Sometimes worlds exist beneath your eyes and you never see."
Louise Gluck is one of the finest American poets at work today. Her Poems 1962-2012 …
It has come to seem
there are no perfect endings.
Indeed, there are infinite endings.
Or perhaps once one begins,
there are only endings.
Glück has that rare ability that mostly poets seem to possess; a universal pause button that allows for single moments to stretch out forever - infinite exactly because they are so finite, meaningful exactly because they pass and you take something of them with you, whether correctly remembered or not, on your journey towards the horizon.
A collection of comic strips following the adventures of Calvin and his stuffed tiger Hobbes.
sniff
Jag är ganska säker på att jag läste den här i högstadiet, men annars är det mest TV-serien med Ingvar Hirdwall som sitter i minnet.
Men inte nu längre, för herregud vilken liten roman.
Grundhistorien trodde jag ju att jag kunde; fattig man älskar sin dotter över allt annat, hon måste resa till storstan för att tjäna pengar, hamnar på sniskan och pappa blir galen när han får reda på det. Och visst, där har vi grunddragen. Men på 220 sidor hinner ju Selma med så mycket mer; bara det att hon låter så många som älskar Jan - i slutändan till och med berättelsen själv - upprepa att han är inte galen.
"Jan är inte stollig. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på'n, så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för."
…
Jag är ganska säker på att jag läste den här i högstadiet, men annars är det mest TV-serien med Ingvar Hirdwall som sitter i minnet.
Men inte nu längre, för herregud vilken liten roman.
Grundhistorien trodde jag ju att jag kunde; fattig man älskar sin dotter över allt annat, hon måste resa till storstan för att tjäna pengar, hamnar på sniskan och pappa blir galen när han får reda på det. Och visst, där har vi grunddragen. Men på 220 sidor hinner ju Selma med så mycket mer; bara det att hon låter så många som älskar Jan - i slutändan till och med berättelsen själv - upprepa att han är inte galen.
"Jan är inte stollig. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på'n, så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för."
Även om Selma knappast är en realist av Martinsonsk kaliber använder hon här sitt sagoberättande för att stryka under så mycket; det tuffa livet som backstusittare, det benhårda klassamhället, de hårda vintrarna, livet som får Jan och Kattrinna att gifta sig bara för att slippa vara ensamma, till och med den rena lilla mordhistorien som ger honom en ny patron... och så den enda solstrålen i Jans liv, dottern som ger allt nya färger, som väcker hans hjärta efter ett långt och hårt liv, och vars frånvaro redan innan folk börjar tala klarspråk med honom om hur hon förtjänar pengar i Stockholm gör resten helt omöjligt att bära. Så vad ska han göra?
Och sen det lilla men effektiva persongalleriet runt omkring, de som inte kan låta bli att skratta åt honom, men som också är villiga att spela med för att ... ja, återigen, vem kan förebrå en bruten gammal man att han vill leva i en bättre värld och behandla människor bättre än han själv blivit? Om de i honom ser en bättre värld för sig själva också? "Han gick här och frös precis som vi - ett stort geni", som en annan värmlänning skrev...
Well, looks like I'll have to learn French if I want to read the rest of this. So I suppose I'll just have to learn French. Tardi handles the myriad of characters beautifully as usual.
Well, looks like I'll have to learn French if I want to read the rest of this. So I suppose I'll just have to learn French. Tardi handles the myriad of characters beautifully as usual.
En handbok i konsten att förolämpa med finess! Här förklaras 240 av den koleriske kapten …
Inspirerande för språk- och svordomsälskare (nej, tekniskt sett är de inte svordomar, men skillnaden är hårklyveri när de levereras av en asförbannad kapten Haddock), och lagoma bitar bakgrund för varje ord också. Det jag möjligen saknar, speciellt som ju boken är sammanställd av översättaren själv, är lite mer om de franska originalfraserna och hur han tänkte när han översatte det som inte kan översättas ordagrant. Men för det den ska göra gör den det förbålt snyggt.
